Så digitaliserar du handskrivna familjerecept

För att digitalisera ett handskrivet recept gör du tre saker i den här ordningen: fota kortet så att själva handstilen bevaras, skriv av det som digital text så att det går att söka i och laga efter, och spara båda delarna på minst två ställen. Fotot bevarar minnet. Avskriften bevarar receptet. Du behöver båda, eftersom ett foto ensamt inte går att söka i och en avskrift ensam tappar handen som skrev.

Fotograferingen tar ungefär en timme för en hel receptlåda. Det är den enda delen som brådskar, och allt efter den kan du göra i lugn och ro.

Alla andra recept du äger finns någon annanstans också. Kokboken trycks fortfarande, webbsidan ligger kvar på nätet, videon har en miljon visningar. Ett kort med din mormors handstil finns i ett enda exemplar, på papper som redan har levt igenom fyrtio år av ånga och stänk, och det förvaras i husets farligaste rum för papper.

Bläck bleknar. Blyerts smetas ut. Fett gör kartongen genomskinlig och sedan skör. Och det finns en andra sorts förlust som är lätt att missa: personen som kan förklara kortet. ”En kaffekopp socker” och ”gräddas tills den är färdig” betyder bara något så länge någon som såg hur det gick till finns kvar att fråga.

Så om du inte gör något annat den här månaden: ta bilderna.

Du behöver ingen skanner. Mobilen räcker om du har koll på tre saker: ljus, vinkel och vad som kommer med på bilden.

Använd dagsljus. Håll till vid ett fönster på dagen, utan direkt sol och med blixten avstängd. Blixten studsar mot gammal blank kartong och bränner ut en vit fläck precis där texten står.

Fota platt och rakt uppifrån. Lägg kortet på ett enfärgat, mörkt underlag och håll mobilen rakt ovanför, parallellt med bordet. Fotar du snett dras handstilen ut och blir svårare att läsa senare, både för dig och för alla program.

Ett kort per bild, och fyll bildrutan. Fota inte hela lådan utspridd över ett bord. Varje kort ska ta upp större delen av bilden så att texten förblir skarp när du zoomar in.

Fota baksidan, varje gång. Även när den ser tom ut. Det är på baksidan anteckningarna finns: ”dubbel sats till jul”, ”mindre salt”, ett datum, ett namn. De anteckningarna är ofta det mest värdefulla på hela kortet.

Låt fläckarna vara. Rengör inte kortet och retuschera inte bilden. Smörfläcken är en del av historien.

Om du faktiskt har en flatbäddsskanner räcker 300 dpi för ett vanligt kort, och 600 dpi hjälper vid liten eller blekt text. Det går långsammare än med mobilen men ger en helt plan och jämnt belyst bild.

Ett foto är ett arkiv, inte ett recept. Du kan inte söka efter ”filmjölk” i det, räkna om det till åtta personer eller läsa det på armlängds avstånd med mjöl på händerna. Till det behöver du inskriven text, och det finns tre sätt att få fram den.

1. Skriv av det själv. Öppna fotot på ena sidan och en anteckning på den andra och skriv av. Det är det långsamma sättet, och också det mest exakta, eftersom du känner igen din egen släkts handstil bättre än något program gör. Räkna med fem till tio minuter per kort.

2. Använd textigenkänningen som finns inbyggd i mobilen. Både iPhone och Android kan markera text i ett foto. Det fungerar bra på tryckta recept och prydlig handstil, och dåligt på gammal skrivstil, blekt blyerts och förkortningar. Räkna med att få rätta mycket, och med att få tillbaka ett enda textblock utan någon uppdelning mellan ingredienser och steg.

3. Använd en app som är gjord för recept. Plate kan skanna ett fotograferat recept, tryckt eller handskrivet, och göra om det till ett strukturerat recept med separat ingredienslista, mängder och numrerade steg, tillsammans med uppskattade näringsvärden. Skanning av pappersrecept ingår i Plate Pro. Som med all handstilsigenkänning bör du läsa resultatet mot originalkortet innan du litar på det, särskilt mängderna.

Vilken metod du än väljer ska originalfotot sitta ihop med den inskrivna versionen. Det inskrivna receptet är det du lagar efter. Fotot är beviset på vad det faktiskt stod.

Gamla recept skrevs för någon som redan kunde laga rätten, så de hoppar över saker. Räkna med tre sorters luckor.

Vaga mängder. ”En kaffekopp”, ”ett spetsglas”, ”smör stort som ett ägg”. Skriv ner uttrycket exakt som det står och lägg sedan till din bästa moderna motsvarighet inom parentes bredvid, när du har provlagat. Byt aldrig ut originalformuleringen.

Gamla ord. ”Matfett” betyder i regel margarin eller smör. ”Sötmjölk” är vanlig färsk mjölk, till skillnad från surmjölk och filmjölk. ”Medelvarm ugn” är ungefär 180 till 190 grader, och ”het ugn” är omkring 220 grader.

Steg som saknas. Ingen formstorlek, ingen gräddningstid, inget om när äggen ska i. Det är här släktingar som är i livet spelar roll. Skicka fotot till dem och fråga. Gör det snart, och skriv ner vad de säger, ord för ord, i receptets anteckningar.

Laga det sedan en gång och skriv ner vad du lärde dig. Den första provlagningen är ögonblicket då receptet går från att vara en klenod till något dina egna barn skulle kunna följa.

Ett enda exemplar var det som gjorde receptet skört från början, så återskapa inte det problemet digitalt.

Spara filerna på två olika ställen, till exempel i mobilens molnbibliotek för bilder och i en delad familjemapp. Dela samlingen med släkten, vilket är både en säkerhetskopia och själva poängen med alltihop. Och fundera på att trycka den färdiga samlingen som en liten bok, för ett tryckt exemplar i tre hushåll är en mycket hållbar säkerhetskopia.

Behåll originalkorten också, men flytta ut dem ur köket. Syrafria fickor eller en arkivkartong, någonstans svalt, torrt och mörkt, gör mer för dem än lådan bredvid ugnen någonsin gjorde.